Junior-VM, Ottensheim, Österrike
Efter ett mycket välplanerat, hårt och roligt förberedande träningsläger i Strömstad åkte vi till Österrike på söndagen den 2:e augusti. Om vädret var skapligt i Sverige så var det kanonväder i Österrike. Svenskarna har ju inte varit särskilt bortskämda med vackert väder denna sommaren, och det var mer eller mindre en chock att kliva ur planet på flygplatsen i Linz. Men värmen var något man fick vänja sig med, för den höll i sig så länge vi var där.
Söndag: Avresa från Landvetter - Zürich - Linz. Incheckning på Sommerhaus hotel i Linz, mat, avresa till båtplatsen i Ottensheim för påriggning och lätt träning.
Det gick bussar varje halvtimme från hotellet och varje kvart från tävlingsbanan, så det var ett antal bussar som gick i skytteltrafik. Mellan Linz och Ottensheim var det c:a 20-30 minuters bussfärd, tiden varierade beroende på vem av de inhyrda busschaufförerna man fick åka med Den snabbaste tog kurvorna på två hjul inne i trånga Linz, så det tog nog inte mer än 15-20 minuter inklusive fartränder på bussen. "Långsammaste" chauffören körde lite omvägar men det blev "senvägar", så det försökte han att jämna ut med plattan i botten på de större vägarna samt de som var någorlunda raka.
Måndag: Frukost, träning, lunch, träning, middag, INVIGNING.
Invigningen hölls på det lilla torget i Ottensheim. Det har nog aldrig varit så mycket folk i lilla Ottensheim på samma gång, någonsin. Bland föräldrar, ortsbefolkning och andra åskådare tågade de stolta representanterna in på torget med fanorna högt. Sveriges fanbärare var Jimmie Edin(1x H) och Sara Grönberg (1x D). När Junior VM 1998 förklarades invigt blev det uppträdande med två killar varpå den ena var slående lik Johan Flodin. Johan kallas numera för "Streetlife-Johan" efter en av de omåttligt populära låtarna.
Tisdag: Frukost, träning, lunch, träning, försökslopp för bl.a. 8+, middag
Maten på hotellet var ganska ätbar, men man kan inte kalla det jätte-mumsigt. Vi välkomnades på söndagen av potatismos, som var tunnare än vatten, och kalkonskivor. Resterande dagarna var det varierande pasta, ris och potatismos och - KALKON - i alla dess former, hackat, skivat, nermalet i soppa. Man började att undra om Sommerhaus hotel var sponsrat av en när-liggande kalkonfarm, men det är ju mat det också. Som vanligt var det trubbel med det vegetariska alternativet. Österrike är ju inte precis känt som en matkultur utan kött. Men med all "hjälp"(??) från vår vän (?!) Frau Müller, "högsta hönset" när det gäller maten, fick vegetarianerna relativt snabbt, så gott som köttfri mat. Vad mer kan man begära egentligen?
Onsdag: Frukost, försök för samtliga båtar:
1x H Jimmie Edin 4:a 4x D Petra Bergström 1:a
>1x D Sara Grönberg 6:a Frida Svensson
>2x H Tobias Karlsson 4:a Maria Andersson
>Tobias Johannesson Kristina Alenvik
Här gick alltså Jimmie, Sara och Tobbe x 2 till uppsamling och scullerfyran direkt till semi.
Johan och Lena Karin cyklade längs med banan och vid 750 kvar stod Sune för att få oss att jobba uppåt slutspurten. Tänk er när man har rott 1250 meter, mjölksyran äter av ben och armar, då är det dags att börja spurta. Sista rösten för att hålla upp farten in i mål var Kentis vid 250. När man hör dessa ropen på banan är det garanterat lättare att kunna hålla kraften, även om man redan är halvt borta. Då kan det vara bra med en röst från sidan av banan som får en att hitta aggressiviteten som behövs.. Men om man är först in i mål beror ändå i slutänden på dig själv
Torsdag: Mia Andersson fyller 18 år(hipp hipp hurra!!), uppsamling för singlarna och dubbeln. Resultaten visar att dessa båtar gick vidare till C/D semifinaler.
Det visade sig senare att Frau Müller inte var av den dragningen att hon gillade kvinnor. Det fick Kent och Sune känna på när dom skulle ordna födelsedagstårta till Mia. Enligt hemliga källor fick vi veta att dom till och med fick varsin kram. Men stackars Lena Karin, som ändå varit i tuffare närkamper med "ångvälten" fick nöja sig med iskalla blickar hädanefter. Så det var alltså Kent och Sunes förtjänst att Mias födelsedagskalas med tårta blev av.
1x H Jimmie Edin 3:a
>1x D Sara Grönberg 5:a
>2x H Tobias Karlsson 4:a
>Tobias Johannesson
Fredag: Semifinaler för 1xHJ, 2x HJ och 4xDJ. Sara gick direkt till C-final på torsdagen och behövde alltså inte ro på fredagen.
1x H Jimmie Edin 1:a 4x D Petra Bergström 2:a
>2x H Tobias Karlsson 5:a Frida Svensson
>Tobias Johannesson Maria Andersson
>Kristina Alenvik
Här kvalificerade sig Jimmie till C-final, Tobbe x 2 till D-final och tjejscullerfyran till A-final.
Nu gällde det att ladda om batterierna för att göra ett så bra final lopp som möjligt på lördagen. Men med tanke på värmen var det ganska lätt att känna sig något matt redan innan loppet.
Lördag: Finaldagen på 1998 års världsmästerskap för juniorer!
Med Johans mentala uppladdning och uppbackning från Kent, Sune och Lena Karin var det bara att gå ut och "kötta".
1x H Jimmie Edin 4:a ( C ) 4x D Petra Bergström 5:a(A)
>1x D Sara Grönberg 3:a ( C ) Frida Svensson
>2x H Tobias Karlsson 1:a ( D ) Maria Andersson
>Tobias Johannesson Kristina Alenvik
Alla deltagande lagen gjorde vad dom kunde, men med tanke på vad nervositet kan göra med en i sådana lägen så blev placeringarna i försök, uppsamling och final varierande.
1xH 1.Estland, 2.Tyskland, 3.Australien 1xD 1.Australien, 2.Kina, 3.Tyskland
>2xH 1. Tyskland, 2.Italien, 3. Frankrike 4xD 1. Rumäninen, 2.Tyskland, 3.Österrrike
Med ett JVM följer naturligtvis en bankett. Så när vi hade smält dagens resultat och fått i oss lite middag gav vi oss iväg, åter igen i busslaster, till banan där man hade satt upp ett cirkustält och ett antal förfriskningscentraler. Musiktemat var ravemusik, vilket går ut på följande; dansa tills man är genomblöt av svett, sedan går man ut i friska luften, max fem minuter, därefter in i högen igen för att hoppa omkring i ytterligare tre-fyra timmar.
Det var en härlig stämning och man såg inte längre varandra som konkurrenter, förhoppningsvis. Man hade också tillfälle att knyta nya internationella kontakter och det gjordes det minsann. Med t.ex. stora öar, landet "över där", och ett och ett annat grannland.
Man kan sammanfatta hela JVM med träningsläger och resor med ett enda ord - oförglömligt.
>Ett stort tack, Johan, Sune, Kentis, Lena-Karin, för allt, precis allt. Detta som vi har fått äran att vara med om är inte minst deras förtjänst. Tack!
Juniorerna 1998 , genom Petra Bergström