Ur två internationella domares dagbok
Dags för oss Kenth Nordh och Christian Ericson att sätta sig på flyget för transport till Köln. Vi skulle dit för att examineras till internationella domare.Examinationen skulle starta på måndagen, så helgen användes till att plugga, plugga och plugga.
Måndag morgon dagen D vaknade vi inte allt för utvilade efter en natt med intensivt pluggande och framförallt en Christian som aldrig slutade att snacka. Nu var vi tvungna att sätta på oss den internationella domarsviden bestående av ljusblå skjorta, grå byxor och marinblå blazer. Vi tog oss ner till tävlingsbanan i god tid för att bekanta oss med tanken om att det snart var dags för avrättning. Vi lyckades dock att se lite fin rodd från läktaren samtidigt som man försökte att iaktta de internationella domarna på vattnet.
Så satt vi då där, utan en chans att backa ur, och med en puls mycket nära max. Provet bestod av ca 80 stycken frågor, där största delen var sk multichoice. Maxtiden för skrivningen var 75 minuter. Svårigheten med denna typ av frågor är att allternativen ligger mycket nära varandra, svarar man fel på en fråga är det minuspoäng som gäller. Efter ca 60-65 minuter reser vi oss upp för att lämna lokalen först av alla. Ni som träffade oss då vet att det var två mycket missnöjda killar som knappt sa någonting och säkra på att det var kört.. Förbundet har ju lagt ner mycket tid och pengar på oss för att vi skulle greja detta. Frågan var om vi vågar visa oss när vi kom hem till Sverige igen. Domen skulle vi få på tisdagens morgon. I detta läge var vi mycket tacksamma för att de svenska roddarna och ledarna hela tiden försökte peppa oss. Kvällen på rummet var inte glad, vi somnade utan att säga ett ord till varandra.
Tisdag morgon, och en mycket olustig känsla infann sig. Vi var tvungna att sätta på oss kostymen igen, för att återigen infinna oss i lektionssalen, men denna gång för att bli avrättad. Kursledarna berättade för oss att det var endast 9 av 20 som klarat proven, och på ett mycket grymt sätt läste de upp namnen på de som klarat sig.
Mr Ericson Sweden, Mr Nordh Sweden ekade det plötsligt i salen. VI HADE GJORT DET!!!!!!!!. Stegen därifrån var mycket lätta, vi möttes av ett gäng svenska roddare som gratulerade oss ( kändes nästan som att vi vunnit en VM medalj ). Vi stod snart med båda fötterna på jorden igen, examinationen var inte slut med detta. Dagens övningar bestod av ett praktiskt prov. Christian var först ut av oss två. Kenth mötte en mycket glad och lättad Christian utanför måltornet där provet avlagts. Så var det alltså dags för Kenth att pröva lyckan. När detta var avklarat går Kenth ut för att ta lite luft och för att kursledarna skall kunna diskutera om det blir ett godkännande eller ej. Där möttes Christian av en mycket besviken Kenth som tror att han ej har uppfyllt kraven. Men även han gick igenom med glans. Nu var det gjort!!!!, vi är FISA-DOMARE!!!.
Vi vill passa på att tacka den svenska truppen på plats i Köln för att ni med öppna armar tog emot, och fick oss att känna oss som en i gänget.
Vår förhoppning är att ni roddare och ledare använder oss som en resurs i framtiden och inte ser oss som ett hinder i ert utövande av roddsporten.
Kenth Nordh och Christian Ericson